Pia Söderberg, född 1971
Gastric Sleeve, mars 2016

Ja, vilken resa jag gjort! Från 90 till 56 kilo på åtta månader. Ibland får jag knipa mig själv i armen bara för att vara säker på att det inte är en dröm!

Som många med övervikt så kan jag inte minnas att jag någonsin varit bekväm med min vikt. Som sexåring var jag ordentligt mullig, men under tonåren var jag nog ganska normalviktig, om än lite kurvigare än de flesta av mina jämnåriga. När jag ser bilder av mig själv från den tiden tycker jag att jag är jättefin, men jag kände mig alltid tjock och min vikt och olika dieter har tagit upp väldigt mycket tid och energi under hela mitt liv. Mat har alltid varit laddat för mig – jag älskar mat, men har aldrig ätit och njutit utan att få dåligt samvete och tänka att jag borde äta mindre, nyttigare osv. Dieterna har avlöst varandra och som så många andra med mig så kom de tappade kilona tillbaka fortare än kvickt och några extra kom till varje gång.  Men fram tills att mitt yngsta barn föddes så höll sig vikten ändå på en rimlig nivå. Jag var helt enkelt lite mullig och hade kanske runt 10-15 kg konstant övervikt.

Viktuppgång efter graviditet

Men… efter tredje graviditeten för cirka tio år sedan tappade jag kontrollen helt. En uppseglande smärtproblematik och allvarlig sömnapné (som inte upptäcktes förrän långt senare) ledde till extrem trötthet och en nedåtgående spiral där jag blev allt tröttare och mer påverkad av min smärta, vilket i sin tur ledde till att jag inte längre klarade av att träna och kilona smög sig på. Mat blev mitt ”uppåttjack”, ett sätt att helt enkelt orka klara mig igenom dagen och detta ledde ju bara till ytterligare kilon på vågen, ojämn blodsockerkurva, ännu mer trötthet och smärta och ovilja att röra mig då det blev så jobbigt bara att gå ut och gå en promenad. Blodtrycket steg och kroppen kändes som bly. Jag spenderade stora delar av min lediga tid i soffan och det sociala livet blev ibland lidande.  Jag undvek speglar och att bli fotograferad. Jag kände mig så obekväm i min kropp och när jag väl fastnade på bild kände jag inte igen mig själv.

 Den lätta vägen

Överviktskirurgi har aldrig tidigare varit ett alternativ för mig. Så sent som ett år innan jag gjorde min operation försökte jag hindra två av mina väninnor att göra en gastric bypass. Jag var otroligt negativ till deras beslut och tyckte fortfarande då att det var att välja den lätta vägen. Det var dock då jag för första gången jag hörde talas om gastric sleeve och ett litet frö måste ändå ha såtts under våra diskussioner.

Gick upp i vikt efter ytterligare en bantning

När jag sen, efter vilken gång i ordningen det nu var, återigen ökat på vikten efter en Viktväktardiet och närmade mig 90 kg, så var det som om något brast i mig och jag såg det nästan som att jag kapitulerade. ”Okej då, då får jag väl göra den jävla operationen i alla fall. Jag klarar det tydligen inte själv!”. Jag var så arg och ledsen på mig själv att jag inte klarade av att äta på ett normalt sätt och leva som jag egentligen ville med träning som en normal del i min vardag. Jag kände mig så otroligt misslyckad. Men jag började leta information om överviktskirurgi på olika sätt och när jag väl hade bestämt mig för operation var det som om en stor sten lyftes från mina axlar och det var så otroligt skönt!

Aleris med sin fantastiska personal har verkligen varit ett fantastiskt sällskap på min resa. Informationen har varit jättebra och jag har känt mig trygg hela vägen. Det har varit enkelt att få kontakt om jag behövt, både via mail och telefon.

Jag är så otroligt nöjd och har gått ner nästan 34 kg sedan mars 2016. Mitt mål satte jag till 25 kg, men det har fortsatt av bara farten och jag mår så mycket bättre i både kropp och själ!

Har börjat träna

När jag väl bestämt mig för operationen bokade jag också in mitt första träningspass på 7-8 år och träningen har gett mig så mycket glädje och energi igen. Jag blir helt lyrisk när jag märker vilka framsteg jag gör; framförallt i smidighet och balans, men också i styrka och kondition – det ger en otrolig kick!

Jag äter allt men inte alltid

Vad gäller maten så är jag noga med att äta sex gånger om dagen och jag äter allt, men inte alltid. Det är en så härlig känsla att äta idag, det tar stopp och jag känner mig nöjd. Att känna mättnad är på allvar en känsla som jag aldrig tidigare upplevt. Mina tidigare gigantiska portioner till trots så fanns det alltid plats till lite till! Jag känner mig äntligen normal när det gäller mitt ätande. Min sleeve är ett fantastiskt verktyg här. Däremot stoppar inte sleeven mig att småäta och stoppa i mig onyttigheter. Det får jag jobba med själv trots operationen och det är något man måste tänka på innan man väljer att operera sig.

Ett fantastiskt verktyg

Överviktskirurgi är ett fantastiskt verktyg och det är som att få en livsgåva, men den måste man förvalta väl genom att ändra livsstil och göra nya medvetna val vad gäller kost och motion. Annars tror jag att man lätt hamnar i samma fälla igen, trots operation. Själv känner jag emellanåt rädsla att det ska gå åt skogen igen, men jag försöker förlita mig till mitt verktyg och mina ändrade vanor vad gäller framförallt motion.

Jag har ju absolut ändrat åsikt om överviktskirurgi, men jag håller fast vid att det inte ska vara en enkel utväg som man tar till alldeles för lättvindigt. Man måste verkligen ha gjort flera allvarliga försök att ändra livsstil innan man ser det som ett alternativ och man måste vara medveten om riskerna och att det är ett livslångt jobb man har framför sig.

När jag ser mig själv i spegeln känner jag numera igen mig själv, jag har fått tillbaka så mycket liv och jag orkar så mycket mer och känner mig gladare och mer nöjd med mig själv och det påverkar såklart omgivningen också. För första gången på länge, eller kanske någonsin, känner jag mig hel, för nu hänger mitt inre och yttre ihop på ett helt annat sätt!

Tack Aleris för att ni gav mig mitt liv tillbaka!

Läs fler patientberättelser